”Här är jag” eller: varför behövs det en försonare?

Betraktelse i Kristen livsgrund inför femte söndagen i fastan. Första Mosebok 22:1-14, Apostlagärningarna 4:1-12, Markusevangeliet 12:1-12.

Abraham var Guds vän, och när Herren ropade på honom svarade han ”här är jag”. Det var inget vresigt ”vad är det?”, utan ett hörsamt ”här är jag”, ett svar värdigt den som ser Gud som sin himmelske fader. Gud hade utsett Abraham och hans säd (avkomma) att vara hans egendomsfolk, och den släkt i vilken han själv skulle bli människa, för att därigenom försona all världens synder. Abrahams inställning ”här är jag” kvarstod sedan han hört Guds befallning om att offra sin egen son Isak på Moria berg. Gud hade i sitt rådslut bestämt saker och ting som förberedelser inför sin ankomst i världen som människa. I sitt råd hade han sett en lösning på syndens bekymmer. Synden, det mänskliga och själviska motståndet mot Herren, var ett bekymmer för inte bara människan som har en medfödd själviskhet, utan också för hennes skapare. Det behövdes en åtgärd för att tillgodose Guds helighets krav på renhet hos människan, en åtgärd som samtidigt tillgodosåg Guds kärleks krav ”jag vill sluta in varje människa i min faderliga famn”. /…/

LÄS MER: Hela artikeln