Tid att stanna upp mitt i vardagens karusell

Så tyst jag kan smyger jag in i sovrummet. De andra i familjen har redan sovit gott en bra stund medan jag suttit och stirrat in i datorskärmen. Jag försökte komma på något klokt, inspirerande eller åtminstone en gnutta personligt att skriva om, men tankarna var lika tomma som ett orört kopieringspapper. Till slut gav jag upp och släckte ner för dagen.

När jag lägger mej till rätta prasslar duntäcket som så sakteliga börjar värma min trötta kropp. Sen blir det tyst och min enda tanke är att det ska bli så väldigt skönt att få sova, men så drabbas jag plötsligt av något annat. I tystnaden hörs regelbundna andetag, små och susande från spjälsängen och längre och djupare från andra änden av den stora sängen. Tacksamheten sköljer över mej med all kraft och jag inser vad jag måste få formulera i ord denna vårkrönika, tacksamheten över det Gud gett just mej. /…/

LÄS MER: Hela artikeln