Min makes morbror använder uttrycket ”där sitter man som en profet” om någon som ser stel, sträng och bister ut. Det är inte så underligt när man läst Jeremias Klagovisor, Amos uppläxning av rika som säljer den fattiga för ett par skor och förvånats över Jonas ilska över att Gud skonade Nineve när staden omvände sig efter hans straffpredikan. Det mörkgrå novembers kyrkoårstexter upplever många som en tid för dessa stränga profeter som läser lagen för folk och varnar för jordens undergång. Med korsade armar, käppraka i ryggen, utan minsta antydan till leende, påminner de oss om vår tidsålders slut och det slutet är sannerligen inte skrattretande: ragnarök och andra hedniska undergångsvisioner gör den mest lättsinniga dyster. Men för en kristen är det annorlunda. /…/
LÄS MER: Hela blogginlägget
Nyhetsbrev
Få gratis uppdateringar av nytt innehåll på TV16 en gång i månaden